Naturens obönhörliga krafter

 

Sundsvall är blåsigt. Höstblåsigt. Om jag själv få välja skulle sommaren ha varit en välkommen gäst ytterligare en period. Två, tre år eller så. Men, men. Nu är det inte så.

 

Från en septemberdag, med badstrandsbilder på Facebook, till nästa septemberdag inträffade årstidsskiftning. Sommar. Höst.

 

Höstbil

 

Från kjol, barbent och sandaler till jeansen på. Från 0 till 100 på några sekunder. Inte roligt, om du frågar mig. Ofattbart och obegripligt. Underbart, om du frågar vissa andra. Men inte är jag bitter inte. Nejdå. Lite kall bara. Vänta ett ögonblick bara medan jag tar på mig raggsockorna.

 

Så, nu är jag tillbaka. Var var vi? Jo, höst, årstidsväxlingar, blåst. Just ja. Strax före midnatt sa maken att nu går vi ner till havet.

 

Va?

 

Sa jag.

 

Nog för att jag hört hur blåsten dundrat hela kvällen. Vi har ju balkongdörren öppen nästan dygnet runt. Och i kväll hade blåsten varit hård. Men maken förklarade att det är inte vinden som dundrar. Det är Bottenhavet.

 

Jag glömmer ju. Vi bor närmsta granne med Bottenhavet. The Bottom Sea. Jag är inte van. Liksom.

 

Ja, kom så går vi ner. Men av oljudet och den sena timmen att döma kommer det att bli kallt vid stranden. Kläder på.

 

Dags för nattliga äventyr

 

Mot havet!

 

Lövig asfalt

Snudd på tsunamivågor

 

Det var mäktigt. Jag lovar. Vågorna dansade långt upp på stranden. Samma strand där vi hade så trevligt för bara några veckor sedan – solade, badade, kastade sten och fikade.

 

Så himla synd bara att det inte går att fånga på kort så här nattetid.

 

The Bottom Sea

 

Jag tycker alltid att naturens krafter är skrämmande. Oftast är jag så där förskräckt fascinerad. Så även denna midnatt. Det är hur fånigt som helst, men alltid det där Om-et. TÄNK OM det och det händer. TÄNK OM det blir så och så. TÄNK OM det plötsligt kommer en våg lik tsunami och spolar iväg oss. Det är tur jag har en make vars fantasi inte är ute och flyger lika mycket som min.

 

Nästan bortspolad make

 

Men detta var han inte förberedd på. Havet överraskade honom…

 

Och sen var det min tur att bli överraskad

Före detta räddningsbåt

 

Ett foto hann vi med, utan att jag blev blöt om fötterna. OBS kolla INTE in strumporna. No Matching så att säga. Faktum var att det blåste sydliga vindar och vi hade klätt oss alldeles för varmt. Men det LÄT liksom kallt, innan.

 

Klädsim?

 

Maken fick ta sig vatten över huvet en gång till den här natten. Han var väldigt skräpig efter badet i havet. Men sen var det allt God Natt, för nu hade det blivit ny dag och dags att sova.

 

Nu, dagen efter, blåser det fortfarande hårt. Jag har varit ut på balkongen och sett på havet. Det ser kallt och kallt ut, men det är inte samma fart som i natt.

 

Ser kallt och blött ut

 

Dock är det fortfarande inte minusgrader ute. Snarare måste temperaturen vara lite drygt femton grader. Bortser man från den hårda blåsten skulle man kanske kunna kalla det skönt. Höstskönt.

 

Höst

 

Så – jag får väl ta sleven i vacker hand, eller hur det nu var, och gilla läget. Vad har jag egentligen för alternativ? Nej, just det.

 

Nu stundar värmeljusens och nepalesiska jakfiltens årstid! Välkommen höst!

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*