Gästblogg: Om nätter

 

 

När prestationsångest ligger som en nybakt sirapslimpa över bröstet betyder det kanske att jag håller på att göra något nytt, något spännande och något obehagligt.

 

I det här fallet handlar det om att lämna ett skriftligt avtryck i den sfär där så många andra obehindrat lämnar leriga, illaluktande spår utan minsta eftertanke; Internet.

 

Jag hör till dem som gärna läser vad andra har skrivit; smyger runt bland bloggar, facebookprofiler och digitala polaroidbilder av dimmiga fester och ivriga kyssar.

 

Men nu är det alltså min tur.

 

Att lämna ett avtryck.

 

Jag tänkte skriva om nätter och om kvällar.

 

 

Om sommarnätter när ljuset aldrig helt försvinner och jag vill dansa och lyssna och skriva och längta och förverkliga tidigare drömda förhoppningar.

 

 

Om söndagskvällar när friheten känns som längst borta och vardagen sakta droppar ner från taket och landar på min panna i form av huvudvärk. Dripp, dropp. Igen och igen.

 

 

Om varma utlandskvällar när jag kan vandra med bara ben och solbrända axlar till långt in på natten. Då jag kan gå på solvärmda vägar i jakt efter en fin köttbit med en havssaltad paprika till. Där jag kan gå längs med strandkanten och doppa fötter och ben i ett mossmörkt vatten.

 

 

Om natten efter det att den första snön har fallit. När jag tittar ut och ser hur snön hjälper gatlyktorna att lysa upp vägen och mörkret. Och hur snön också hjälper människorna att lysa, för en kort kort stund.

 

 

Om andra vinterkvällar, då snön ännu inte kommit och kylan tränger sig på och det inte finns något jag kan göra för att förhindra det. Då jag helst bara vill krypa ner under en filt och vänta in vår, värme och fåglar.

 

 

Om vinterkvällar då jag märker att våren är på väg. Då en lång och kall och till synes fastfruset orubblig vinter äntligen börjar ge sig av, börjar ge plats för vår vår vår.

 

 

Jag ville skriva om kvällar och om nätter för att de fascinerar mig och för att de skrämmer mig. De får mig att känna mig fri och fången på samma gång, oslagbar och ensam på samma gång, äventyrlig och tråkigare än någonsin på samma gång.

 

När orden nu ligger trygga och sparade mot datorns smågrusiga bakgrund känns det inte längre så farligt, så främmande, att lämna sitt avtryck.

 

Att ha skrivit en liten text.

 

Om nätter.

 

 

Moa Engström

 

 

 

 

7 Replies to “Gästblogg: Om nätter”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*