Varför röntgar man mina skor??!

Men så bra den var! Åter igen. The Phantom of the Opera. På Her Majestys Theatre.

The Phantom of the Opera

The Swedish queen

Gofika….

 

Så skönt att befinna sig i ett land där ingen ber en bokstavera sitt namn när man beställer fika till pausen… 🙂

Det var tredje gången jag såg förställningen, varav andra i London. Makens första. Han var imponerad, kan jag säga. Och den ÄR ju så väldigt bra! Musiken är bland det mäktigaste som komponerats.

Föreställningen hann knappt sluta så det var dags för oss att lyfta mot Arlanda Sweden igen.

I can feel it´s something in the air tonight… Oh Lord…

Skönt att lämna Williams sunkiga ställe men förutom den lilla malören har vi självklart kunnat stanna hur länge som helst. Och jag måste bara berätta om säkerhetskontrollen på Heathrow!

Den är bland den mest rigorösa jag någonsin varit med om. Jag blev nämligen kontrollerad och kontrollerad igen. Sen blev jag kontrollerad. Och så noggrant kroppsvisiterad som jag aldrig blivit förut. Efter detta intima moment röntgade man mina skor. Ja, sen jag tagit av dem då förstås. Slutligen fick vi vänta tio minuter medan man gick igenom min dator och ipad.

Har det varit ett mindre civiliserat land skulle jag nog ha börjat bli aningen skraj redan vid andra kontrollen, eller möjligen vid skoröntgen. Då har man aldrig riktigt vetat vad som skulle kunna hända. Men i London är vi ju nästan hemma och kan dessutom språket. Dock hann jag ju bli ganska så fundersam över vad jag misstänktes för egentligen. Vad trodde de jag smugglade?

Smugglardrottningen pustar ut….

Näää nu åker vi hem maken!

 

Hur som haver, en bra stund senare kunde vi i alla fall äntra planet och knappt tre timmar senare landade vi på Arn.

Arn Sweden

Borta bra men hemma bäst! Vår väska kom, naturligtvis… , bland de första och när vi kom ut till busshållplats nummer 18 kom vår Måby-buss inom fem minuter och plockade upp oss. Det är sån service att man blir mållös. Ja, till och med jag.

Sen var det bara att speeda upp mot norrländska kusten. Vi räknade med att ha minst 3,5 timmes körtid, men maken fixade det på kortare. Medan jag sov förstås, annars har jag nog protesterat… 🙂

Skämt åsido – klockan var vid det här laget nästan morgon och det när vi äntligen anlände hemmet var det bara att borsta tänderna och gå och sova. Tidigt i morgon bitti skulle jag nämligen på… bootcamp!!  Mer om det i nästa blogg!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*