Efter ett besök på Ritz är man MÄTT. Indeed.

Två kilo tyngre??

Vi var så belåtna och fulla i magarna att vi bestämde oss för att gå hem. Istället för att ta taxi. Eller tunnelbana. Trots mina nepalklackar. Det är liksom inte värre än att det går att ändra sig efter vägen, om det inte skulle funka. Vilket det visade sig göra. Dock var mina fötter ganska så trötta på mig när vi närmade oss William, med begynnande blåsor, avskavt skinn och öm i vaderna.

Trööööttta fötter…..

Men vad gör väl det om hundra år!? Och hur som haver var det en mycket trevlig promenad.

I Hyde Park är det service minsann!!…

I Hyde Park dukar man ut solstolar varje dag. Där kunde vi vila oss en stund och frottera oss bland engelsmännen.

Nöjd husband!

Nej, kom så går vi!

Red and beautiful

A lot of buses, indeed

Taxi driver…

Komsi, komsi!!

Kämpa på nu frugan, med fossingarna… Bara sista biten kvar… Komsi komsi!!

Here I come!

Okey, jag gör väl ett sista ryck då!!

En schleten kärl….

Och efter en dryg timmes vandring var vi så ääääntligen tillbaka i Paddington. Och det var minsann inte bara jag som var trött. Nääädå, se bara så schleten han ser ut, maken. Vi brukar säga så i Hälsingland, schleten…. Slipsen på sne och håret på ända. Men inget en Guiness inte kan råda bot på!

Och efter några timmar blir man ju trots allt hungrig igen. Så kvällen avslutades på en annan pub, där även jag fick mig lite Guiness till livs, men i maten, inte till. Köttet i min Beefpie var nämligen kokt i öl. Var det gott eller gott? Mmmm, mört och fint, samt med some mashed potatoes till.

Beef and Guiness pie

Yummmmmy!!!

Och stackars maken beställde in Curry of the day, trots den trevliga servitrisens varning om styrka och hetta. Han snorade, stönade och pustade. Nyss nämnda flickebarn kom så småningom med ett glas mjölk för att lindra hettan. Det hjälpte lite och han kunde fortsätta äta. Efter en stund upptäckte vi dock att pubens inventarier började gå åt, han hade nämligen tuggat i sig även halva servetten utan att märka nån skillnad. Han kommenterade bara att riset var lite svårtuggat.

Döööör av skratt….

Man har inte roligare än man gör sig. Sådeså! Och kul var det. Imorgon blir en spännande dag, igen. Då ska vi på teater!!