En vidunderlig utsikt att vakna till. Eller hur?

 

 

Ingen rast och ingen ro. Tidig morgon och upp i bussen igen.

 

 

Morgonen var dimmig …

 

 

… riktigt dimmig.

 

 

Efter ett antal mils körning passerade vi norska gränsen.

 

 

Och så småningom kom vi fram till vår rastplats. Den stora, relativt nybyggda bron går över till Lofoten-öarna.

 

 

Här passade vi på att käka en våffla med mesost. Var´e gott eller var´e gott?

 

 

Kartan måste granskas …

 

 

… och reseplaner måste smidas. Eller pratade de två reseledarna månne ihop sig över vinet till middagen?

 

 

En busschaufför, en busschaufför, är en man med glatt humör. Ingen Sur-Ove här inte …

 

 

När vi strax därpå åkte över en av broarna passerade en av Hurtigrut-båtarna i vattnet nedanför. Började vi bli förväntansfulla? Jodå.

 

 

Några mil senare var vi framme i Stokmarknes. Där finns det fina Hurtigrut-muséet (där jag för övrigt köpte den här fina vindjackan förra gången jag var här) och det var också här vår båttur skulle starta.

 

 

Men först – mat!

 

 

Och en norsköl.

 

 

Ett naturligt stilleben. Gamla musslor och annat jox …

 

 

Den första Hurtigrut-båten är uppställd utanför museet.

 

 

Men nu´rå … får vi åka snart?

 

 

Här är hon! Vår båt för dagen – Polarlys.

 

 

Upprop och biljettutdelning.

 

 

Min man – Boddy. Min egen Boddyguard kanske?

 

 

Jag får väl lov att bjuppa på lite toahumor. När jag skulle gå ombord på båten kom en snäll medpassagerare och tog bort papperet som fastnat bak i mina brallor. Det måste ha följt med upp från golvet när jag var in på toaletten och drog på mig långkalsonger inför båtfärden. Tack snälla medmänniska!

 

 

Äntligen avgång. Alldeles strax.

Och vet ni – ännu var klockan bara strax efter lunch, halva dagen återstod! Underbart – tack Universum!

 

… fortsättning följer 🙂