Så var den här. Hemresedagen. Det var dags att lämna allt det vackra för att åka hem till Sundsvall. Hem till arbete och vardag igen. Trevligt det också. Ni vet, hem ljuva hem. Och nu har vi reseminnen och vackra bilder att ta till när höstregnet och mulen himmel hotar att ta över.

 

 

Morgonutsikt över Svolvaer. Vi bodde praktiskt taget på kajkanten.

 

 

Svolvaer från bussen. Auf Wiedersehen!

 

 

Ser du så oerhört vackert det är med dimman som omsluter bergtopparna!

 

 

Och så en av de evinnerliga tunnlarna.

 

 

Och när man kommer ut från en kilometerlång tunnel kan vädret ha växlat.

 

 

Ebb och flod växlar var sjätte timme, om jag minns rätt. Här är det alltså lågvatten. Rejält.

 

 

Men se – här kommer tidvattnet strömmande! Visst är det häftigt. Snart är det vattenfyllt igen.

 

 

Så småningom körde vi över till fastlandet igen via den stora bron. Och innan vi åkte mot Sverige, Björkliden och Kiruna måste vi ha en mesostvåffla. Såklart.

 

 

Men andra gillar tårta bättre 🙂

 

 

Men snälla maken, måste du knäppa kort precis hela tiden?

 

 

Seså – rappa på in i bussen nu, vi ska ju till Björkliden och äta lunch. Vi hade förbeställt fläskfilé. Mums, så gott det skulle bli efter fiskveckan. Jodå, vi gillar fisk också. Väldigt mycket. Men nu var det dags för menybyte. Visst låter det nästan för bra för att vara sant?

 

 

Det var det också. Rätt som det var blev det totalstopp i trafiken. Vi väntade och väntade och till slut fick vi veta att en sprängning för en ny tunnel hade gått lite snett. Det låg sten över hela vägen. Förmodligen inte småsten heller. Det visade sig att köerna var kilometerlånga åt båda hållen och hur länge de första i kön stått där vill vi nog inte veta.

 

 

Efter nästan en timmes väntan kom vi så iväg. Men vår stipulerade lunchpaus i Björkliden rök. I stället blev det raka spåret till Kiruna för att inte missa tåget hem.

 

 

Vi hade ju snott med oss ett par mackor från frukostbordet, så vi var inte hungriga. Vi brukar göra det när vi är på resa, eftersom ingen av oss är förtjust i att äta så tidigt. I stället njuter vi av vår frukostsmörgås lite senare på dagen. Men andra kanske var sugna. Vi som hade nåt att bjuppa på gjorde det. Norsk choklad och några kexchoklad fördelade i 32 ojämna bitar, kan det va´ nåt?

 

 

Så småningom kom vi äntligen till Kiruna. Det blir ju liksom mest en transportsträcka när man ska åka så långt på en och samma dag. Nu vill vi hoppa på tåget och åka hemöver.

 

 

Men först en kulinarisk lunch. Salladsbaren på ICA var helt okej. Ända tills jag skulle börja äta och fick sällskap av en fluga som kröp upp ur salladen. Men kexchoklad, en påse Ahlgrens bilar och en liten öl gick alldeles utmärkt det också …

 

 

Hemmets Journals representant tog ner skylten när vi närmade oss Kirunas tillfälliga tågstation. Ja, du vet väl om att de håller på att flytta hela staden? Det är sant.

 

 

Snart kommer tåget och det ska tas farväl och bytas visitkort, adresser och kramar. Tack för den här gången, kära ni!

 

 

Vår liggvagn. Fast här sov vi inte. Tågkonduktören lät oss byta kupé, utan vidare diskussion. Varför låter vi vara en liten hemlis mellan honom och oss 😉

 

 

Men nu då – ska jag äntligen få nåt att äta i dag, annat än kexchoklad, frukostmacka och flugsallad?

Så – halv fyra på morgonen klev vi av på Sundsvalls Centralstation, tog en taxi hem och sov några timmar. Tack till Lulebuss, R-line resor och Hemmets Journal för några intressanta dagar!