Flanerar och funderar

 

En kvällspromenad i Medelhavsvärme.

Det är bra att det är ljust länge, jag är nämligen väldans mörkrädd.

Självklart försöker jag prata förstånd med mig och berätta att det finns inga spöken.

Fast det gör det ju …

Det är vackert i vårt land. Mycket vackert. Jag älskar att vara på landet. Men är också beroende av storstadens tempo. Hur kan det gå ihop?

Varmt är det också. Som sagt. Det oroar mig. Jag tror många är oroliga över det som verkar vara klimatförändring. Å andra sidan förändras allting. Alltid.

Tv-antenn. Undrar just när jag aktivt såg på tv senaste gången? När tryckte jag överhuvudtaget på on-knappen på tv:n därhemma? Hm … Jag har liksom inte tid. Mesta tiden skriver jag. Och när jag inte gör det vill jag gärna kompensera maken för all tid han ger mig.

Herregud, så mycket skrot det står ute i naturen. *surgubbe*

Rallarros … visst är det väl så den heter? Brukar den inte blomma mycket tidigare? Det måste jag kolla upp.

Vatten. Det är mäktigt, eller hur? Vilka enorma krafter det finns – tänk bara på vad oskyldigt vatten kan åstadkomma med enorma tsunamivågor. Vad vinden kan förstöra för många år framåt när den far fram med orkanstyrka. För att inte tala om vulkanutbrott och jordbävningar. Sånt kan skrämma skiten ur mig, när jag tänker på det. Då kanske jag ska låta bli att älta sånt då. Ja.

Hit ska jag nog ta maken på kvällspicknick. Vackert!

Vandringsled. Och så slår det dåliga samvetet till. Det var länge sedan jag gick en pilgrimsvandring nu. För att inte tala om styrketränat. Förresten, det var länge sedan jag ägnade mig åt något motion överhuvudtaget. Skäms på mig …

Hiskeligt vackert! Men tänk om det skulle komma en björn ut ur skogen. Just nu. Eller en älg … Nää, nu går jag hemåt.

Väl hemma igen i den oerhört vackra sommarkvällsskymningen sätter jag mig en stund i hammocken.

Kommer på mig själv med att fortsätta mina oroliga och negativa tankar. Varför då? Varför slösa tid på det när jag är ute på en underbar promenad?

Just det! STOPP! Sluta! Var sak har sin tid, självklart måste även de oroliga tankarna luftas, men vid ett därtill mer lämpligt tillfälle, kanske?

Jag måste verkligen lära mig att styra mina tankar så de slutar styra mig.

Var det lärdomen från den här dagen?

Ja, kanske det.

Och nu ska jag gå och bada … Och njuta 😉

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*