Slarvmaja…

 

Oj, vad jag har slarvat. Med bloggandet. Eller kanske rättare sagt omprioriterat. Men när jag ser läsarstatistiken på mina bloggar inser jag omedelbart att jag måste tänka om ytterligare en gång när det gäller prioritering. Ni, mina kära besökare, ger nämligen inte upp trots att jag den senaste tiden inte skrivit ett ord här på ett par-tre veckor emellanåt. Trots detta är det någon som tittar in varje dag.

 

Detta faktum gör mig mycket GLAD och enormt TACKSAM och även aningen ÅNGERFULL. Gör ni er omaket att knalla in på min sida är det väl självklart att jag får anstränga mig för att underhålla er lite. Hädanefter kommer jag att prioritera bort morgongröten för att ha tid med bloggandet. Vilket ju var ett stort skämt – gröt på morgonen? Näää. En stor balja kaffe är mitt enda morgonkrav.

 

Goes around, goes around…

 

Det har varit aningen turbulenta veckor, de senaste tre. Mycket händer, mycket sker och en del av det har jag kunnat vara utan. Dock är det väl så att man lär av allt. Jag försöker ödmjukt inpränta i mitt sinne att det är en mening med allt, och allt ska vi lära oss något av. Om sedan jag ensam lär av just den situationen, det hör inte hit. Jag kan bara påverka mitt liv, andra får klara sig själv. Jag är spontan, impulsiv och omtänksam, en av mina – kan tyckas – svaga sidor är att jag ofta tänker på andra före mig själv. Men ändå kan jag aldrig tycka det är dåligt att vara empatisk, det är kanske snarare så att jag får försöka tänka en gång extra innan jag agerar. Lite mer strunta i andra och sköt dig själv. Jag har svårt för den, i mitt tycke kalla, mentaliteten, men den funkar uppenbarligen ute i stora världen.

 

Ibland känner jag mig sorgsen som en övergiven höstparkbänk…

 

Ja, hur som helst har jag hur mycket som helst framför mig just nu. En åttaveckors skrivarkurs pågår samt novelltävling, omdisponering av vår lägenhet med tillhörande inredningsdetaljer och städning. Kul, visst, men det tar tid. Jag ska även vara behjälplig med att rensa och städa ur ett stort hus, samt hade jag tänkt resa till Nepal nästa månad. Gud och Buddha får bestämma hur det blir med den saken. Och så måste jag förstås jobba. Och vi har ett hem att sköta. Det gör jag inte ensam, tack och lov. Maken är suverän på att sköta tvättstugan till exempel.

 

Och sen, förstår ni, är det roligheter på gång. Jag ska till Stockholm en helg i november och träffa några tjejer från min skrivarkurs. Vi ska ses för första gången och det ska bli fantastiskt roligt. Därifrån tar jag tåget direkt till Göteborg och inspelningen av Vem vet mest. Jo, det är sant. Jag som aldrig skulle kunna tänka mig vara med i TV. Eller för den delen skulle klara uttagningstestet. Men sedan min man varit med anmälde jag mig, bara för skojs skull, och förra veckan ringde de från TV-huset i Göteborg. Jag hade just fixat mig en macka eftersom jag började få blodsockerfall så tjejen som ringde var bussig nog att ringa upp igen, en macka och ett par Dextrosol senare. Uttagningstestet gick galant och i slutet av november bär det av neråt Västkusten. Samma dag jag hade planerat att resa till Nepal men ännu inte bokat biljett. Ni ser, det var någon mening med att jag såsade med det. Eller hur!?

 

Sverige är vackert…

 

Vidare har maken födelsedag strax och sedan ska bröllopsdag firas och… och… puh. Faktum är att vi har ytterligare en sådan där kanongrej på gång, som vi tänker hålla lite hemlig. Tills vi vet hur det går… Ni kanske aldrig får veta om den – skammen kan bli för stor…

 

Näää, det här går inte. Nu måste jag göra några knop med något annat. Jag lovar att återkomma med några rader. Snart.

 

Tack för att du finns kära läsare!

 

Tack Universum!

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*