När små skitungar blir vuxna kvinnor

 

Tiden går. Eller time flies. Jag, som inte har egna barn, brukar säga att man kan se på vännernas barn att det verkligen förhåller sig så. Och nu har den sannerligen rullat snabbt. Tiden.

 

En mig närstående trollunge, som jag har små illa textade meddelanden och tandlösa foton av, blev mamma i fredags. Och nej, det är inte Madeleine jag menar. En annan ljuv varelse.

 

Det är klart jag vetat om det ett tag. Att min trollunge var gravid. Men tankeprocessen därifrån, till att den lilla skulle ha en egen trollunge i famnen. Nej det steget måste jag ha hoppat över.

 

På fredag kväll fick jag veta att hon ”åkt in”, som man uppenbarligen uttrycker det i barnfödarbranschen. Befann sig på sjukhuset. Allt var bra och barnets ankomst verkade nära förestående. Då slog det mig, helt plötsligt, att mitt älskade flickebarn faktiskt låg på sjukhuset, kanske skrek och svor i födslovärkar. Herregud! Och inget kunde jag göra. Annat än gråta och hulka. Maken blev ju förskräckt. Tills jag kunde berätta vad som var så gräsligt. Rena traumat. För mig alltså… Hm, jag inser själv att något gick fel i mina tankebanor där.

 

Några timmar senare fick jag så ett ljuvligt foto, via MMS i min gamla telefon. Ett nytt flickebarn har kommit till världen. Må hon få det bästa av liv! Må Universum vaka över henne och hennes fina föräldrar.

 

lilla flickebarn….

 

Om jag gråtit nåt mer?? Joråsåatt….

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*