#Blogg100/96 Oj, vad jag önskar att jag jobbade på posten!

 

Väskan är packad. Eller rättare sagt väsk-orna. I plural.

Bokväska – check

Handväska – check

Midjeväska – check

Stora rullväskan – check

Andra väskor med diverse innehåll och kan-vara-bra-att-ha-grejor – not check … iiiiih ….

 

Om ett par timmar bär det i alla fall av mot stan. Jag har gått upp tidigare för att dricka mitt morronkaffe i lugn och ro i soffan. Altandörren står på glänt och släpper in sval morgonluft och fågelkvitter. Solen skiner och jag läste att man utlovar bra väder i dag. För mig är allt väder utom regn bra väder. I dag.

 

Linneduken och godsakerna till mitt bokbord på torget är redo. Är det boksläpp så är det.

Bubblet står på kylning och tilltugget är både tillagat och redo att tuggas på i kväll. Är det boksläpp så är det.

Bästa, nyinköpta nationaldräkten ligger redo och väntar på författarkvinnan. Är det boksläpp så är det.

 

Som sagt.

 

I går hade Ariton Förlag bokrelease i Stockholm, för antologin Insikter. Ni vet, där jag är en av författarna. Jag skulle ha varit där men var tvungen att ställa in i sista minuten för att inte stressvimma. Och stressen blev inte mindre, varken för förlaget eller mig, av att böckerna aldrig dök upp från tryckeriet.

 

Posten har fuckat upp. Rejält. Förvånad, nån? Ja, jag blir faktiskt lika förvånad varje gång det händer, varje gång statliga posten fallerar och uppriktigt sagt verkar skita i det också. Boken skickades från tryckeriet i Danmark i god tid och skulle ha anlänt Stockholm respektive Sundsvall i förrgår. Ingen vet var de totalt närmare ettusen böckerna finns någonstans. Allra minst posten, som tagit dyrt betalt för att snabbt och säkert transportera dem till rätt och adekvat mottagare. Hur kan man tappa bort en pall böcker? Plus lite till. Och ingen vet nåt. Om nåt.

 

Ni som varit med ett tag minns mitt rekommenderade brev med ett viserat pass som var på villovägar. Rekommenderat brev, för sisådär hundra spänn. När det väl hittades igen var det ju såklart mitt fel, jag hade skrivit adressen för otydligt. ??? Jaha, det var första gången jag hört den ursäkten. Men postverket löste problemet, ty de fixade en maskinskriven, prydlig adressetikett i stället, så mitt viserade pass skulle komma rätt den här gången. Jag skulle ju behöva använda det om bara några dagar. Och vet ni, de måste ha klistrat på etiketten slarvigt, för brevet hamnade på fel ställe IGEN.

 

Nepal? Näää, Sverige, minsann. Nog om det, jag blir bara heligt förbannad. Jag önskar såå att jag får jobb på posten snart. Tänk att ha ett liv, ett jobb där man bara kan skylla på andra. Oavbrutet. Och har jag ingen mänsklig faktor som jag kan skjuta skulden till så refererar jag bara till en dator. Eller systemet. Eller nåt. Så fort boksläppet är över ska jag baske mig skriva en jobbansökan. Håll i er posten, snart kommer jag!

 

Men i dag är det fest och boksläpp, nu ska vi vara glada. Ja, fast utan en av boksläpparböckerna dådå. Men jag har tryckt ut affischer så du kan se hur den ser ut. Bra va … 🙂 Skämt åsido, vi tar upp beställningar på den och levererar när den dyker upp. (Förresten kan jag tycka det vore en fair deal att posten tar mina extrakostnader för porto och bensinpengar då. Eller hur, posten? Tack, då säger vi så.)

 

Vi ses, hörni! Först vid Vängåvan, vi har ju ett eget bokbord där, med alla våra böcker (fast vissa på affisch då …) och även lite annat jox. Och glöm inte att besöka Litteraturscenen vid halvtvå-draget. Sen blir det ju bokreleasefest i kväll ju, kl 17 – 20, med bubbel och det där tilltugget ni vet, längst upp i inlägget. Det ska bli så himla kul. Några vänner långväga ifrån letar sig hit *hjärtagulleer* och diverse nya bekanta dyker upp. Himla kul!

 

Nu är kaffet slut och jag har inte tid längre. Vi ses!

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*