Vem vet mest?

 

Så var det dags igen. Göteborg och Vem vet mest. Den här gången var det min tur att testa tur och skicklighet. Det krävs nämligen en god portion av vardera för att ta sig vidare! Jag, som inte ens trott att jag skulle klara intagningstestet, men blev peppad av makens deltagande. Det är klart jag klarade testet! Blev inbjuden att delta i programmet 25 november. Samma dag vi hade tänkt åka till Nepal. Vi sköt på Nepalresan i fyra dagar… 🙂

 

Välkomsthälsning på hotellet

 

Måndag morgon kl 07.15 piiip lade taxichauffören i rätt läge på automatväxeln och skjutsade mig, Kjell från Piteå och Katrine från Växjö till SVT på andra sidan Göta Älv.

 

Bye bye love…

 

Maken? Nääää han fick allt vackert vänta på hotellet. Det fick jag också, i september, då han drog iväg i en taxi. Sådeså…

 

Vacker morgonvy från SVT:s fikarum

 

Tar de väl hand om en i SVT-huset? Jajamen. Där är full service. Kaffe, macka, smink, bowling, juice, glada skratt och omtänksamma tillrop. Det enda som saknas är fullständiga rättigheter. Annars skulle kanske en liten virre ha lugnat tävlingsnerverna.

 

Väl omhändertagna minsann

Morronkaffe…

Lyx…

Joråsåatt…

Noggranna instruktioner från härligt goa SVT-medarbetare

Vem vet mest, inte du. Vem vet mest, inte jag…

Mattan man inte får gå på

Utsikt från en pult, nämligen MIN

MINA lampor…

Goa gubbar…

 

Det tar liksom lite tid innan allt är klart för sändning. Ljuset ska testas på alla deltagare. Även ljudet. Jag fick ta av mina örhängen för kontrollrummet sa att de small mot mikrofonen. Min väska hade jag ställt så den syntes också. Hmm, dålig TV-vana kanske? Jag får kanske göra något åt det, vara med lite oftare eller så… 😉

 

Sen skulle den där hemska presentationsbilden tas. Ni vet, i inledningen av programmet, där alla ler med ståltråd i käken, någon kanske dristar sig till att vinka eller göra en grimas. Jag skulle också göra nåt kul. Hade jag tänkt. Gjorde jag? Näää. Och sen alla förberedelser var klara kom han då. Rickard Olsson. Han går runt och pratar med alla deltagare och förbereder sin presentation av var och en. Jasså, du undrar vad han och jag pratade om? Ja, giljotiner bland annat.

 

Dopad med dextrosol och kissnödig som en gnu insåg jag att nu jäääklar är det dags. Sändning. Dags för det stora flimret inne i huvet. Kaoset. Några djupa andetag, sänka axlarna, räta på ryggen, stora leendet på. Ja, sen kan jag faktiskt inte göra mer. Kör så det ryker ba…

 

Fråga mig inte om några detaljer, som frågor och så. Minns inte. Lampor tänds och släcks lite här och där. Det piper på ett vis när någon svarar rätt, på ett annat när någon svarar fel. Första frågan var min. *fårintesvarafelpåförstafråganfårinte….*

 

Förresten FÅR jag inte berätta heller. Sådeså. 🙂

 

Tystnad – tagning!

 

X antal timmar senare sprättade maken champagneflaskan på hotellrummet.

 

Skål tamejfan…

 

Vi köpte champagne efter vinsten i PostkodLingo för ett par veckor sedan, och den hade vi bestämt skulle drickas upp i Göteborg. Oavsett utgången i Vem vet mest.

 

Och som ni vet, kära vänner, är min lilla mun förseglad. Ni får ge er till tåls ända till 28 april 2014 för att se om Sup-C gjort succé i Vem vet-sammanhang eller om de var glada över att bli av med henne… 😉

 

Tack för att ni hängt med! *hjärtahjärtahjärta*

 

Och självklart ett JÄTTETACK till alla goa på SVT, Jenny och alla ni andra. Vi ses igen!

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*