Vem vet mest? Egentligen?

 

Det spelar ingen roll. Vem som vet mest. Egentligen. Men det är roligt att tävla. Dock kan man tävla av olika orsaker. Det gör vi, maken och jag. Han deltar för att det är roligt. Jag för att vinna. Såklart. Vi skulle aldrig kunna spela bridge tillsammans, min man och jag. Vi har liksom olika ingångspunkter i det hela. Jag skulle bli galen. Han skulle bli galen.

 

Den här gången hade äkta mannen dock andra ambitioner. Han ville vinna. Men nådde inte ända fram. Han tyckte själv det var väldigt kymigt och skämmigt – men lyssnade tack och lov på mig när jag frågade vilka han känner som varit med i programmet. Och hur många av dem som nått till final. Till slut insåg maken att det är väldigt bra gjort att ta sig så långt som han gjorde.

 

För mig är han en vinnare i alla fall. Det skulle han ha varit om han så åkt ut i första frågan. Min man är både klok och smart. Sådeså. Han har ju lyckats fånga mig. Vinnarskalle?? Mmmm…

 

Vill ni förresten veta varför maken sade P-ordet i sändning? Nej, inte Piga. Jo, han sa Piga. Men han sa Pippa också. Det var nämligen så att Rikard Olsson bad honom om det.

”Bobby, kan du inte säga pippa i programmet?”

”Jo, det kan jag väl.”

Ungefär så gick det till.

 

Hur som helst – tack för en trevlig och underhållande halvtimme maken! Och ni andra tävlande förstås! Samt hela redaktionen! Härlig underhållning, varje kväll på bästa sändningstid.

 

Lång resa 1)  buss från Sundsvall

Lång resa 2) tåg från Gävle

Tröttmössor…

Är vi verkligen framme? Måste fotas… (turistvarning…..)

Härliga Göteborrrg…

Käk måste man ha.

Å sen blir man törstig ju

Hmmm… undrar om det gäller TV-studion också… ??

Trevligt hotell …

…. verkligen

En sista uppladdning på hotellrummet

Nattvy

nervösdeltagare punkt se

påväg punkt com

påplats punkt nu

Gästbok

Instruktioner och peptalk av den härliga redaktionspersonalen

Även programledaren får sig en genomgång

Tystnad. Tagning

 

Och rätt som det är är det liksom bara över. Slut. En snopen känsla. Man har laddat så oerhört länge och intensivt. Och sen går det så fort. Jag vet hur det känns, jag har också gjort det. Inspelningen går i ett rasande tempo.

 

 

En nedslagen make ringde strax efter lunch. Då visste jag att det var över. Annars skulle han ha stannat där hela dagen. Om han gått vidare till fredagsfinal. Hungrig var han. Hungrig var jag.

 

Välbehövlig lunch på stan

Berätta allt, maken! Allt! Precis allt! Och var inte deppig – du är ju bäst i alla fall!

Goan grillbuffé

 

På kvällen blev vi bjudna på grillmiddag hos kusin med familj. Trevligt värre minsann!

 

Bästa Göteborgskusinen

 

Kvällen därpå var det dags för hemresa till Norra Sverige. Men först måste vi se lite mer av stan.

 

Fina Trädgårdsföreningen

Häftiga Universeum med dinosaurieutställning

Där kan man leka också

Mrs Fuglesang, I presume?

Se upp för grodor…

… och dinosar!!

Määän guuuu så trött jag blir. Nu går vi till Saluhallen och kikar innan tåget går

Så många läckerheter överallt. Och vackra färger…

 

Nääää nu måste vi allt skyndaskynda, som Mamma Svahn brukade säga. Vi måste äta nåt före hemresan.

 

Göteborgs bottennapp minsann…

 

Trist men sant. Detta måste vara den sämsta middagen vi fått under år 2013. Felserverat, felstekt, felpånotan, felfelfel allt. Dyrt, segt och tråkigt. Som kompensation skulle vi få en kopp kaffe. Nej, tack, vi vill inte ha ert bryggkaffe, men gärna ett glas vin. Nehej, det går inte, nej. Som grädde på moset blev servitrisen sur när dricksen uteblev. Hmmm. Dricks? För vaddå? Nej, den glömmer vi nu.

 

Sådärja. Nu lär det dröja ett tag innan vi kommer till Göteborg igen. Trodde vi. Men redan två månader senare var det dags igen. Då var det ju dags för mig att pröva lyckan i Vem vet mest. Huvvaligen så spännande.

 

Och hur var det nu då? Vem vet mest? Egentligen? Ja, se det får vi se den 28 april.

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*